Blir man nå glad då när ens unghäst gnäggar när man ropar ut till honom i mörkret och kommer i springandes till grinden, med munnen full av ensilage? Slapp gå in och leta honom i kväll, som jag fått göra tidigare när jag kommit efter mörkrets inbrott.
Stackars Tulo hade otur med grinden igen när jag skulle släppa in honom till hagen igen, måste fixa lysen där, beckmörkt ju. Störtregnade också, så det kändes inte läge att stå och mysa heller för att "laga" lite. Jaja, vi har ju ett kapital att bygga och ta av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar