Contact

Bakar bröd för andra gången på en vecka. Har ju inte hänt på
flera år. Det här är ett surdegsbröd startad från scratch, får se vad
det blir. Improviserar lite så här med min första"riktiga"surdeg.

Red samma som tidigare i veckan med Bill&Bull. Tänkte lite på att inte ta med Bobson en sväng för han har varit lite smådryg. Och Tulo och jag behöver ju ha egen vuxentid ihop också ;')  . Men han fick följa med och var som en ängel. En vanlig vardagsängel med skit under naglarna. Kul!

Och det där med game of contact har verkligen hjälpt med ridningen massor. Kan inte säga att jag följer konceptet slaviskt, men det har hjälpt mig att förstå saker jag inte fattat innan. 

Tex fick jag idag fatt i våra vänstersidor. Jag har tyckt att Tulo legat på mera på höger sida. Inte så konstigt eftersom det är den enda sida som jag hållit kontakt med! Nu tog jag medvetet extra kontakt (som det kändes för mej, eftersom jag varit så ojämn) och vips så kom vänstersidan med! Fatta hur underbart det känns efter årtionden av oförståelse! Det har ju frustrerat mej till den grad att jag under större delen av Tulos liv ridit honom alldeles helt utan kontakt alls. Eller detaljstyrd under lektioner.

När jag i mitten av nittiotalet försökte tömköra Tulo blev han som en falukorv med en makaron längst fram. Och jag fick ingen ordning på det. Hästen jag haft innan hade inte alls den tendensen, och honom tömkörde jag mycket dressyr med. Han fick fina fileer på ryggen. Jag gav till och med bort min fina tömkörningsgjord, och skaffade inga nya tömmar sedan mina blev stulna.

Tror att det är så att Tulo inte haft förtroende fullt ut för bettet. (och inte jag heller). Kan ju bottna i forna vargtänder och mina oskickliga otydliga händer/sits. En skillnad nu är att vi (de senaste åren) gjort mycket combing rein. Där har vi dock "bara" kommit till nose och neck, strech och sen har jag släppt, gett eftergift. Viktiga steg men inte slutmålet för oss. Nu törs jag ta plats i tygeln. Hålla kvar och be om mer kontakt.  DÅ först kunde jag känna min egen snedhet! Vänsterhanden måste ha känts som Västerhaninges slappaste handslag.

Ja, alla har vi ju våra egna stigar att vandra ;-)