Kvällsritt i solnedgång - med fika!

Blev feberfri på em så jag red ut på Tulo på kvällen. Strålade samman med E och N och red/gick runt åt flygbanan och fikade där på en kulle. Så mysigt i solnedgången och en svalkande vind. Får lite semesterkänsla av att solen går ner så lågt, "hemma" i Arbrå går ju solen alltid ner liksom högre upp, eftersom det är en dalgång. Så det känns som om jag är på Öland eller Gotland. Eller Falkenberg.

Hemvägen travade vi på rätt friskt, Tulo bjöd på sin fina travartrav bitvis. Skulle så gärna vilja ha det på film för att se hur det ser ut! Blev typ 12 km totalt.

Kom på att koppla ihop en upplevelse jag hade när jag red Tulo en gång när han var typ fyra år, och han kändes så där "frambenen når inte ner till marken", alltså en liten svävande känsla. Jag tror att det var nåt likande "game of contact" som jag körde då. (Detta var under min "barock-ridning-wanna-bee" tid). Minns att jag tänkte att så här kommer det alltid att vara att rida nu, men icke... Men nu snart så!

Hade den här bilden i bakhuvet när jag fick till 

den där lite "frambenen svävar i luften" känslan, 

då för länge sen, på 1900 talet. Tulo hälsar att han 

tyckte att det var bra att det blev annat en tid ;-)