Ut nu på kvällen i månskenet, det var roligt vi fick sällskap också. Tulo kändes som han hade långa ben och var vänd åt rätt håll. Ca 5 km.
Blev en lite rolig tur, för lastbilsägaren höll på och körde ut containrar till flisningen så vi fick vända och rida tillbaka en del och stå och vänta, och när vi kom fram till vändplasten som var vårt mål i kväll stod det två containrar där vilka var jätte roliga att leka 7 games med. Först threshold förstås - förstå, två mörka containrar så där i månljuset! Sen var dom så roliga så roliga - visst får jag väl godis då påstod Tulo fast det var nästan slut i fickan, sorry... Men roligt ändå tycker jag när han kopplar att han är duktig.
Det är roligt att ha sällskap, fast när jag inte har det går det ju också att rida övergångar - typ sakta skritt tio steg, fort skritt tio steg, dito trav- skritt- halt-backa osv. Det gjorde jag i går, för mitt minne. Väver även in lite så där indirekt- direkt rein och SW, särskilt idag när vi väntade på lastbilen.
Tulo är mycket roligare att rida om man kan få honom att förstå ett syfte med det man gör, tex när han förstår ett mönster. Då blir han mer självbärande och allt blir mycket roligare.