Red ut och fick göra en emergency dismount till och med! Skillnaden mellan Bobson och Tulos reaktioner vid rädsla är att Tulo "fryser" mer, medan Bobson fortsätter röra på fötterna, även om de inte tar sig framåt. I detta fall nödstoppade jag med en one rein, men fick liksom inte stopp på snurrandet, då få hoppade jag av.
Sen red vi vidare i trav och galopp salabanan ner och vidare hem över mördarbacken.
3 kommentarer:
Ganska väldigt mycket det samma som Manno har varit. Han drog inte, utan var kvar där man ber honom vara, men det är inte så att jag känner att Manno och jag har kontakt.
Men med Karens "Melt To Stop" och genom att vara petnoga med att alltid komma tillbaka till avslappning mellan allt vi gör, har det nästan försvunnit. För mig har det varit svårt att förstå att jag måste vänta/hålla på tills Manno har släppt igenom helt. Inte bara tills han beter sig som han har begripit.
Även Honza har hjälpt mig en hel del, genom att låta oss jobba så mycket med böjning av hals och bål att bara Honza gastade "lateral" så böjde Manno sig mot honom och glodde på Honza :)
Så Manno har inledningsvis haft ett enormt behov av att att få hjälp genom att böja hals, sedan bål och nu kan jag be honom mjukna i sidan och landa där vi förut fick göra "emergency dismount" och lättare få honom i stretch och sweat spot.
Övergångar, framför allt nedåt taggar bara upp honom ännu mer. Efter första kursen med Honza tog det fjorton dagar sedan gjorde Manno oombedda levader i halterna. Nästa kurs med Honza fick vi böja, böja, böja och böja. (Nu gör vi öppna på volt, på rakt spår och i halten :) )
Kanske kan det vara liknande med din Bobson, som jag tycker påminner en del om min gode Manno.
Ja det låter då! Intressant och att klura på :-D
Han lär mig mycket om närvaro och feel, Bobson.
Skicka en kommentar