På morgonen ridlektion med Tulo för Lina. Mycket bra! Vi övade vidare bla på att ställa; ställa in, ställa ut, och vi kunde ta den tid jag behöver för att förstå och kä'nna in när det är enskild lektion. Transitions med stretch, och över raka bommar i trav, övade att hålla energi rätt över bommarna.
Red volter utåt- och innerställda, håll kontakten med ytter tygel (hästens ytter, "långa" sidan) och ha aktive rein på den innre.
Börjar verkligen kunna känna hur min kropp liksom skapar energi, och att den förmedlas vidare till Tulo och till hans bakben! Och när den känsla infinner sig, kommer ju sitsen automatiskt. "Upp med blicken" , och "titta vart du ska" , alltså det handlar om mer än det , det blir liksom "vi är här och nu" som ett ekipage i tid och rymd. Det börjar liksom komma in i muskelminnet! Det är bra!
Jag rider inte på en häst, vi är tillsammans!
(Gillar kvantfysik ;-) )
2 kommentarer:
Åh, härligt och avundsvärt! Minns hur det var när jag red mycket och det kändes som om hästen och jag var ett gemensamt flöde.
Det händer från marken med, den där enhetskänslan, men inte lika starkt som när man blir buren tycker jag.
Fint uttryckt och något att drömma om..
Skicka en kommentar