Sockan i sin nya hage, möter upp från sin skog där han är förvisad.
En egen hög med ensilage i skogen, han fick inte äta med de andra.
Och han måste ju ha fibrer, pojkstackarn, han växer ju!
Stannade lite extra och bondade med den förvisade, han gillar verkligen att bli kliad.
Och vart man än tittade så dök även ett par vita öron upp, som också ville vara med på nåt kul!
Så naturligtvis fick Tulo komma ut lite ur sin hage och äta lite gräs.
Här passar han på att kolla upp Sockan lite, som just har föltuggat nåt alldeles enormt!
Hästarna. Ser i den här bildvinkeln rätt jämnstora ut tycker jag.
2 kommentarer:
O, lilla hjärtat! Jag vet precis hur du känner. Och att det är såhär det går till och att det alldeles strax kommer att ordna sig när han hittar sin plats i gänget. Men innen dess känns det ju i mattehjärtat.
Ja huga ömt hjärtat kan bli!
Skicka en kommentar