Åkte till hästarna vid åtta i morse och red först Tulo ungefär samma sväng som i går, fast en bit längre. Har försökt kolla på "hitta" hur långt det blev och kanske att det blev 11 km idag. Nån hade plogat vägen sen i går så det var inte lika bra underlag som i går.
Fick pyssla lite för att få Tulo till grinden, "flocken" stod och trängde på lite så jag fick gå och hämta honom igen. Tulo var ganska introvert hela tiden, får ladda lite med LBI film för att få upp inspirationen för att hitta till Tulos inspiration. Brukar vara att jag inte är tillräckligt particular.
Bobson har det bra i sin hage, den är nog fem hektar, men dom använder sig av typ en halv, mellan grinden, lösdriften och balen. Det blir säkert roligare att undersöka sen när det inte är så djup snö. Kanske ska göra lite roliga skattgömmor här och var så småningom!
När jag hade gått upp till bilen igen kom Erika så då gick vi ner en sväng till till unghästarna och hängde där säkert en timme till. Stod en lång stund och bara chillade vid balen när våra små adepter åt. Kom på att Bobson inte var bekväm med att jag hoppade vid honom, nåt att träna vidare på, men då ska jag ha grimma och rep på.
Övade att få ta i munnen, gick så bra måste vara för att jag har så bra timing. Testade även att lägga upp ena benet så långt jag nådde på hans kropp, och det gick också utan att han ens verkade märka det. Men som sagt, skutta brevid - det var nåt nytt!
Jo just, Bobson har nåt litet märkligt ljud för sig, liksom kuttrar lite sakta, ungefär som ett väldigt väldigt sakta "havreljud/hälsningsljud". Känns som om det kan vara nån sorts föl-sto snack, men han verkar rikta det till mej isåfall känner jag mig riktig smickrad. Första gången jag hörde det trodde jag att han fått nåt i näsan, men det verkar vara ett ljud som han liksom gör med flit. Aldrig hört det förut, nån som har nån teori om vad det kan vara? Typ ett lågt ljud som fölet gör till sin mamma för att liksom hålla ihop? (Eller nåt superdominant, haha ;-) )
uh, uh, uh, uh...
9 kommentarer:
Låter som det Zapatera hade för sig till mig. Hon la huvudet mot mig och lät sådär. Första gången blev jag nästan rädd, hade aldrig hört nåt liknande. Fick höra av någon att det var fölsto prat typ... För mig kändes det bara positivt :)
Mysigt!
Det låter som ett lågt ljud att användas nära för att visa på närhet, typ.
Ett hett tips Anna!
jogg.se där jan man mäta upp sina rundor och så står det hur långa de är, skitbra sida!
Så länge Manno var hingst pratade/lät han hela tiden. Åvik låter också, nästan konstant. han hummar och brummar och gnäggar och mullrar. Är man ute och går med honom, borstar, pysslar eller andra aktiviteter som inte är krävande men med kontakt låter han nästan hela tiden. Så var Manno också. Lika så gnäggar Åvik bara han ser en. Det gjorde Manno med. Nu gnäggar Manno bara när vi är på god fot och jobbar mycket tillsammans. När jag rider Åvik låter han inte lika mycket. Kanske för att vi då travar och galopperar ibland och det inte är brumläge.
Jag har alltid trott att de låter för att de är hingstar, eftersom mina hingstar alltid varit pratglada, men ston gnälliga och vallackarna har varit ganska tysta. Men så stor hästägare har jag ju inte varit att det kan räknas som så stor mängd hästar att det är vetenskapligt underbyggt.
åh, så svårt att kastrera honom då! Det låter ju så GULLIGT!
Finns ju andra aspekter på kastrera honom som överväger, men ändå...
S, jag vet inte hur långt det är för det är bara skog och skog och träd, svårt att se på kartan vid vilken gran vi vände =)
Kastrera är ett svårt val och man förlorar mycket, mycket, mycket. Samtidigt som man får ett enklare liv, speciellt i relation till andra hästägare. Fast vänta inte för länge så att det blir som min Manno, som fortfarande, vid snart femton års ålder, försöker betäcka, trots att han kastrerades som femåring och inte hade betäckt då. Då är det ju fortfarande ganska komplicerat att ha hästen. Men å andra sidan kan man nöja sig med att bara ha hingstar och vallacker, eller en av varje : )
Har tänkt kastrera så snart det går och inte är flugor. Tror jag har lättare att ordna ett bra liv åt honom som valack med hagar och allt och så slipper man allt det som är lite opraktiskt med att ha hingst. Inget direkt avelsämne heller!
Såg nånstans att parellisarna kastrerar vid tv¨å veckors ålder, så jmf med det har han ju fått lite respit =)
Min Marksman har gnäggat och huhuhuhuat åt mig sedan några år tillbaka, men eftersom jag haft honom i 12 år allt som allt så var det efter att jag hållit på med Parelli i några år och vi kommit varandra närmare som jag uppfattar det så började han att hålla mer koll på mig och huhuhua när jag närmar mig honom, inte i matsituationer utan när som hellst och flera gånger.
Han har även kommit på att han kan säga höhöhöhöööö till stallmatten när det är slut på hö i hans höhäck i hagen så då kommer hon med hö, han tränar dem bra. ;)
Sen har han något i stil med Iiiihhhöhuhuhuuuu som han brukar säga när jag kommer gåendes ner mot stallet och hans hage.
Han är rätt verbal min gubbe och han har varit valack sedan han var 2,5 år, är nu 19 år.
Skicka en kommentar