Y-svängen i kväll, 1 mil ca.
Kändes lite småsegt och sådär först. Mörkt, fast med månsken. Kom på att hålla axlarna alá "en ko som bara står och tittar" och då fick jag till nån sorts vettig sits och hållning och blev därmed mycket gladare =)
Kammade en del och kände på Tulos lite humoristiska sida (fick plötsligt en konstig bild av "snakey bends" i huvet =D )
Jaja. Han stretchade på fint och så där och det var bra. Hur konstigt det är, ibland tänker jag på galoppombyten i språnget,för att i nästa stund fundera över på att fatta rätt galopp öht, känns som vansinnet och genialiteten ligger rätt nära varandra liksom ;-)
Vänstergaloppen är mycket bättre nu, i somras trampade han ju av sig bootsen när vi fattade vänster. Nu känns den mycket stabilare, samtidigt som Tulo lika gärna kan gå i nån grisgångart på ett balanserat sätt, förmodar att jag sitter konstigt på då och stör så att summan av ekipagets balans ändå blir ett.
Bullebellan var med oss ut, och nu när vi kom hem ställde hon sig förväntansfullt och lyckligt vid altandörren. Hennes förvåning över att det faktiskt var minusgrader även på altanen såg rätt stor ut... Det blir ju inte alltid som man tänkt sig, ens när man är en hund...
Altanen, för kall i kväll.
4 kommentarer:
Det där med axlarna "a la ko" skulle jag allt bra gärna vilja se en bild på. Låter som om du kommit på något där :)
Att ha" mer" i huvudet än det man gör är jag säker på är det som får en att fortsätta, det blir för tråkigt annars. Det är så lätt att köra saker man "kan" och tro att annat är för "tidigt". Det är ju klart att det finns gränser men det märker man nog ;)
Tror att mycket "jag kan inte" är mer att jag tror att jag inte borde kunna, på nåt vis. Känns som om mycket ligger bara en armslängd bort.
Koaxlar = ungefär att om man tittar på en ko, som står på ett bete och tittar på en, så bara är den, nu. Och när jag härmar kossan för att liksom prata med den blir det liksom så att jag bara är. Och då släpps lite av den där "på väg nånstans" spänningen i axlarna. Lite ko-yoga eller nåt! Kanske nåt som går att leva på? B)
Ko-yoga :D
Går säkert att få EU-glesbyggd-öppna landskap-innovations-bidrag nog att leva på för det=D
Tänk, jag blir alltid glad när jag ser en bild av Dessie. Hon har något särskilt den hunden, som går rakt igenom bilden från Norrland till Sörmland :-)
Skicka en kommentar